När work/life balance blir viktigast

28 oktober, 2018 0 av StormskärsAnna

Häromdagen läste jag igenom Universums rapport över Sveriges mest attraktiva arbetsgivare bland unga studenter och framtida arbetskraft. Det jag fastnade vid, var inte vilka arbetsgivare som toppade de olika grupperna, utan avsnittet Career aspirations. Den enskilt viktigaste faktorn var ”work/life balance”, dvs att ha en balans mellan arbete och fritid. Denna var tätt följd av ”att känna sig säker och trygg i min anställning”.

Jag har stor respekt för båda dessa och inser att de vid olika perioder i livet har väldigt stor betydelse. Att känna en trygghet på arbetsplatsen kan göra att människan mår bättre och kan slappna av i övriga livet.

Men om man lyfter blicken och tittar på vad utfallet innebär för Sveriges företagande och ekonomi så blir resultatet lite oroande. Faktorer som driver en verksamhet framåt, som att de anställda får en intellektuell utmaning eller jobbar för något större, väljs av bara en tredjedel av de tillfrågade. Ännu mer dystert blir det när man tittar på entreprenörsandan eller de som vill bli experter. Mindre än 20% sätter det som viktigast. Endast en utav fem tycker således att det är viktigt att vara kreativ och innovativ på sin arbetsplats!

De två första valen handlar om att inte spendera för mycket tid på jobbet samt att inte få sparken. I min värld är det väldigt defensiva mål i allmänhet, men för unga akademiker i synnerhet. Var finns ambitionerna? Var finns drömmarna och risktagandet?

Inte ett enda nytt företag kommer att skapas av en person vars högsta mål är att aldrig behöva oroa sig för sin anställning. Kanske kommer något företag skapas av den som vill minska sin arbetsbörda, men det är inte där vi ser de nya visionära och innovativa företagen. Vem tror att grundarna till deras favoritarbetsplats Spotify och Google, slutade arbeta efter 40 timmars arbetsvecka?

Det jag tolkar, om man läser mellan raderna, är att trots att vi lever i den nya digitala världen, finns ett slags industriell inställning till arbete, som påminner om den för ett sekel sedan. Arbetet är något man tvingas till för att kunna försörja sig, men det är fritiden man lever för. Tänk istället om arbetet faktiskt kan bli både och. Som ung student borde det finnas alla chanser i världen att hitta ett arbete där du får vara kreativ, får ett socialt sammanhang och du får bidra till något. Att önska bort den tiden, är som att önska bort en stor del av sitt liv.

Jag hade hoppats att våra unga studenter och akademiker hade satt kreativitet, entreprenörskap och uppfinningsrikedom högst på listan. Jag hade hoppats att de kände att det är nu i livet som de vågar ta risker.

Hur kan vi vända trenden och få en annan inställning till företagande? En sak kan ju vara att faktiskt lyfta fram företagarna mer i samhällsdebatten. Det är en väldigt tyst grupp som sällan klagar. Var fjärde år kommer några önskemål om färre regler och lägre skatt fram, men gruppen lyfts aldrig fram för vad den är.

När jag ser en bil med logga till någons måleri, eller en restaurang som sliter för att kunna hålla en deltidsanställd, eller en frisör som tar jobb när det passar kunden och därmed jobbar både tidigt och sent, så ser jag hjältar. Jag ser människor med stort mod och engagemang och jag är så glad för att alla de finns i vårt land, för utan dem hade vi varit ett väldigt fattigt land.

Jag skulle önska att samhällsdebatten lyfte fram de här eldsjälarna mycket mer och visade vilka förebilder de är. Kanske kan det på sikt leda till en annan inställning bland våra unga akademiker och kanske får vi på köpet också fler entreprenörer.

 

Källa:

FöretagsBarometern 2018

Please follow and like us: