Kvinnligt ledarskap

6 juni, 2016 0 av StormskärsAnna

Det här är ett ämne som jag känner ett slags hatkärlek inför. Å ena sidan finns det få saker som gör mig så upprörd som konservativa företag och människor som inte släpper fram kvinnor. Å andra sidan blir jag väldigt trött och besviken på kvinnor som trär på sig offerkoftan och förväntar sig att någon annan ska ordna allt åt dem.

Låt mig börja med det som retar mig. Det finns många företag som fortfarande har en stelbent struktur. Företag som inte ser varför de skulle gagnas av kvinnor i ledarskap eller som anställda heller för den delen. Ett grundproblem tror jag är att man anställer folk som liknar en själv. Hur gärna man än vill vara vidsynt och anställa personer med annorlunda bakgrund, erfarenhet eller personlighet, tenderar man att välja någon som ändå liknar en själv, eller åtminstone någon man själv trivs med. Väldigt få gör detta av illvilja, utan jag tror det är omedvetet.

Kan kvotering hjälpa här? Principiellt är jag helt emot kvotering, för jag tror inte att det är rätt väg att gå. Men om man leker med tanken att det superkonservativa företaget helt plötsligt fick hälften kvinnor i ledningen, hur skulle rekryteringsprocessen av nyanställda se ut då? Skulle urvalet se annorlunda ut? Skulle de som anställs se annorlunda ut? Det är självklart svårt att spekulera, men det vore inte orimligt att anta, att profilen skulle skilja sig åt. Detta är den enda aspekt som jag anser kan tala för kvotering. Kanske skulle en initial kvotering underlätta en jämn fördelning framöver.

Nu, som jag nämnde tror jag inte på kvoteringsidén. Jag vet ju hur många kompetenta och duktiga kvinnor det finns överallt i min omgivning. Varför skulle de behöva kvoteras in? De flesta kvinnor jag jobbar med är arbetsamma, ansvarstagande och noggranna. Det som skiljer sig mot männen är att kvinnorna är mer ödmjuka. De slår sig inte på bröstet för varje bedrift.

Däremot blir jag ledsen över hur många kvinnor och unga tjejer det finns, som inte vet av något annat än offerkoftans roll. Jag läste en insändare i GP för något år sedan av en ung tjej som nästan hade gett upp hoppet om samhället. Hon såg bara problem för kvinnor här i världen och allt var patriarkatets fel. Jag svarade henne faktiskt, det är sällan jag skriver insändare, men den här påverkade mig så mycket.

Vem ska ordna en bra karriär åt dig? Ska männen servera den åt kvinnorna för att det är vår tur nu? Nej, självklart inte. Den enda som kan ordna det, är Du själv. Var och en är själv ansvarig för att skaffa sig en bra utbildning. Med en bra utbildning ökar chanserna till ett roligt och intressant jobb, även de första jobben kan vara långt därifrån, men de ger erfarenhet. Med erfarenhet och bevisade resultat kan man komma i åtanke för ledartjänster. Men, och det här ett stort och viktigt men, en ledar-/chefstjänst kommer inte serverad. Den kommer inte som tack för lång och trogen tjänst. Den kommer för att Du kämpar för den och bevisar att Du vill ha rollen och är redo att ta den. Om Du inte ens har modet att fråga om att bli chef, hur ska Du då klara av alla andra uppgifter som åligger chefskapet?

Sammanfattningsvis vill jag bara avsluta med att tjejer och kvinnor måste sluta se sig som offer. Vi är inga offer. Vi är kompetenta, smarta människor som kan gå hur långt som helst.

Anna Isaksson

Please follow and like us: