[:sv]Finansministerns syn på företagare[:en]The minister of finance and entrepreneurs[:]

24 mars, 2017 Av av StormskärsAnna
[:sv]Hösten 2016 sa jag upp mig från en fast stabil chefstjänst på ett stort internationellt företag. Jag hade ett uppdrag på gång, men det hade villkor gällande min uppsägningstid på arbetsplatsen. Kom jag inte loss i tid var de kanske tvungna att välja en annan konsult. Samtidigt var det nästintill omöjligt att tala med min chef om att jag ville sluta tidigare, innan jag ens hade fått ett uppdrag. Trots den initiala risken att tappa allting, såg jag ändå att det var värt det. Jag kände att det var rätt väg att gå i min karriär.

3:12 reglerna

Som företagare ligger det ju i mitt intresse att följa vad som händer i politiken och just nu är 3:12 reglerna i ropet. Finansminister Magdalena Andersson skrev en debattartikel i Dagens Industri den 22 mars där hon, tillsammans med Per Bodlund, menar på att de nu har lyssnat på alla Sveriges småföretagare och insett betydelsen av dem. ”Särskilt viktigt är det att entreprenörer har bra, långsiktiga och tydliga villkor. De tar risker ochskapar samhällsnytta, och skattesystemet uppmuntrar detta.” Ja men det låter ju jättebra. De har förstått tänker man. Överlag vill hela debattartikeln göra sken av att värna Sveriges småföretagare. Tills man kommer till nästa sektion. Det är nämligen skillnad på småföretagare och småföretagare. De skriver vidare: ”Men alla som använder sig av reglerna tar inte samma risk. Den som fakturerar en eller ett fåtal uppdragsgivare i stället för att ta anställning är inte nödvändigtvis jämförbar med den som med egna eller lånade pengar bygger upp ett litet företag.” Det är mig de pratar om. Mig och mina andra frilanskollegor. Alla vi som frilansar som konsulter, journalister, psykologer eller helt enkelt bara säljer tjänster. Det är sant, jag har inte behövt ta något lån för detta. Jag har mitt kontor hemma när jag inte är hos kund. Men betyder det att jag inte har tagit någon risk?
  • Det sociala skyddsnätet som egenföretagare är i princip lika med noll. Blir jag sjuk har jag ingen arbetsgivare som betalar för mig i två veckor. Det får jag göra själv samtidigt som jag har utebliven fakturering.
  • Blir jag utan uppdrag kan jag inte stappla in hos A-kassan och hoppas på någon ersättning. Jag får helt enkelt ta av undanstoppade pengar i företaget eller lägga ned detsamma.
  • Hos banken ses jag som paria. Det spelar ingen roll att jag har ett fast uppdrag. Jag kommer alltid att vara en högriskkund.
  • Det finns ingen LAS som egenföretagare. Är jag inte intressant på arbetsmarknaden åker jag ut och det finns ingen arbetsgivare som måste behålla mig tack vare lång och trogen tjänst.
Så Magdalena Andersson, tala inte om att vi inte tar några risker. Det vet du helt uppenbarligen inte något om. Som grädde på moset avslutar hon förslaget med att höja kapitalvinstbeskattningen från 20% till 25% (DI 170323). Inte för alla självklart. Inte för samtliga småsparare i börsbolag. De som inte tar någon risk. Inte heller för de stora börsägarna och storägarfamiljerna. De får också behålla den lägre skattesatsen. Höjningen gäller bara oss små. För att vi är små och eventuellt kan gynnas gentemot de som har anställning. Stå för att ni inte uppskattar småföretagarkollektivet. Förklä inte era riktiga åsikter i vackra ord om företagarnas betydelse, när era handlingar går tvärs emot. Anna Isaksson[:en]

This text is translated by Google translate

In the autumn of 2016 I told myself from a firmly stable managerial service at a large international company. I had an assignment in progress, but it had conditions regarding my notice period at the workplace. If I didn’t get away in time, they might have to choose another consultant. At the same time, it was almost impossible to talk to my boss that I wanted to quit earlier, before I even had a mission.

Despite the initial risk of losing everything, I still saw that it was worth it. I felt it was the right way to go in my career.

3:12 rules
As an entrepreneur, it is in my interest to follow what is happening in politics and right now the 3:12 rules are in the call. Minister of Finance Magdalena Andersson wrote a debate article in Dagens Industri on March 22, where, together with Per Bodlund, she believes that they have now listened to all Sweden’s small business owners and realized the importance of them.

”It is particularly important that entrepreneurs have good, long-term and clear conditions. They take risks creating social benefits, and the tax system encourages this.”

Yes, but it sounds great. They have understood thinking. Overall, the whole article of debate wants to make the appearance of safeguarding Sweden’s small business. Until you get to the next section. It is a difference between small business owners and small business owners. They write on:

”But everyone who uses the rules does not take the same risk. Anyone who bills one or a few clients instead of taking employment is not necessarily comparable to the one who with their own or borrowed money builds up a small company.”

It’s me they talk about. Me and my other freelance colleagues. All of us as freelancers as consultants, journalists, psychologists or simply selling services. It is true, I have not had to take any loan for this. I have my office at home when I am not with the customer. But does that mean that I have not taken any risk?

The social safety net as a self-employed person is in principle equal to zero. If I get sick, I have no employer who pays for me for two weeks. I get to do it myself while I have no invoicing.
If I do not get an assignment, I can not get into the A-box and hope for some compensation. I simply get rid of tucked away money in the company or put it down.
At the bank I am seen as paria. It doesn’t matter that I have a fixed assignment. I will always be a high-risk customer.
There is no LAS as a self-employed person. If I am not interested in the labor market, I go out and there are no employers who must keep me thanks to long and faithful service.
So Magdalena Andersson, do not talk about the fact that we do not take any risks. You obviously don’t know anything about that.

As a icing on the cake, she concludes the proposal to increase capital gains taxation from 20% to 25% (DI 170323). Not for everyone of course. Not for all small savers in listed companies. Those who do not take any risk. Not for the big stockholders and the large owner families either. They may also maintain the lower tax rate. The increase only applies to us small. Because we are small and possibly beneficial to those who have employment.

Stand for not appreciating the small business collective. Do not disguise your true opinions in beautiful words about the importance of entrepreneurs, when your actions go across.

Anna Isaksson

[:]