Finansministerns syn på företagare

24 mars, 2017 2 av StormskärsAnna

Hösten 2016 sa jag upp mig från en fast stabil chefstjänst på ett stort internationellt företag. Jag hade ett uppdrag på gång, men det hade villkor gällande min uppsägningstid på arbetsplatsen. Kom jag inte loss i tid var de kanske tvungna att välja en annan konsult. Samtidigt var det nästintill omöjligt att tala med min chef om att jag ville sluta tidigare, innan jag ens hade fått ett uppdrag.

Trots den initiala risken att tappa allting, såg jag ändå att det var värt det. Jag kände att det var rätt väg att gå i min karriär.

3:12 reglerna

Som företagare ligger det ju i mitt intresse att följa vad som händer i politiken och just nu är 3:12 reglerna i ropet. Finansminister Magdalena Andersson skrev en debattartikel i Dagens Industri den 22 mars där hon, tillsammans med Per Bodlund, menar på att de nu har lyssnat på alla Sveriges småföretagare och insett betydelsen av dem.

”Särskilt viktigt är det att entreprenörer har bra, långsiktiga och tydliga villkor. De tar risker ochskapar samhällsnytta, och skattesystemet uppmuntrar detta.”

Ja men det låter ju jättebra. De har förstått tänker man. Överlag vill hela debattartikeln göra sken av att värna Sveriges småföretagare. Tills man kommer till nästa sektion. Det är nämligen skillnad på småföretagare och småföretagare. De skriver vidare:

”Men alla som använder sig av reglerna tar inte samma risk. Den som fakturerar en eller ett fåtal uppdragsgivare i stället för att ta anställning är inte nödvändigtvis jämförbar med den som med egna eller lånade pengar bygger upp ett litet företag.”

Det är mig de pratar om. Mig och mina andra frilanskollegor. Alla vi som frilansar som konsulter, journalister, psykologer eller helt enkelt bara säljer tjänster. Det är sant, jag har inte behövt ta något lån för detta. Jag har mitt kontor hemma när jag inte är hos kund. Men betyder det att jag inte har tagit någon risk?

  • Det sociala skyddsnätet som egenföretagare är i princip lika med noll. Blir jag sjuk har jag ingen arbetsgivare som betalar för mig i två veckor. Det får jag göra själv samtidigt som jag har utebliven fakturering.
  • Blir jag utan uppdrag kan jag inte stappla in hos A-kassan och hoppas på någon ersättning. Jag får helt enkelt ta av undanstoppade pengar i företaget eller lägga ned detsamma.
  • Hos banken ses jag som paria. Det spelar ingen roll att jag har ett fast uppdrag. Jag kommer alltid att vara en högriskkund.
  • Det finns ingen LAS som egenföretagare. Är jag inte intressant på arbetsmarknaden åker jag ut och det finns ingen arbetsgivare som måste behålla mig tack vare lång och trogen tjänst.

Så Magdalena Andersson, tala inte om att vi inte tar några risker. Det vet du helt uppenbarligen inte något om.

Som grädde på moset avslutar hon förslaget med att höja kapitalvinstbeskattningen från 20% till 25% (DI 170323). Inte för alla självklart. Inte för samtliga småsparare i börsbolag. De som inte tar någon risk. Inte heller för de stora börsägarna och storägarfamiljerna. De får också behålla den lägre skattesatsen. Höjningen gäller bara oss små. För att vi är små och eventuellt kan gynnas gentemot de som har anställning.

Stå för att ni inte uppskattar småföretagarkollektivet. Förklä inte era riktiga åsikter i vackra ord om företagarnas betydelse, när era handlingar går tvärs emot.

Anna Isaksson